Thorbjörn Egner | Rötter och annat

”Alla små barn är konstnärer av Guds nåde. De ha mod, friskhet och sann naivitet. Kraftiga orädda linjer och färger som endast ha till uppgift att smycka teckningen, inte att efterlikna. Ju äldre barnen bli, dess mera stelnar linjen, bleknar och grumlas färgerna, på samma gång som fantasin avtar.” Orden är min morfars, konstpedagogen Teodor Schalin, och ingår i ett odaterat föredragsmanuskript, som kan vara från hans första tid som teckningslärare i början av 1900-talet.

Själv har jag sparat många fina teckningar av de egna barnen från 80-talet, och början av 90-talet, och sådana jag själv gjort på 50-talet, som min mor tagit till vara. I det material som härstammar från mina morföräldrars hem finns bilder från 1930-talet, som min mor och hennes syskon ritat, men också tidiga teckningar av min morfar – framförallt från 1890-talet då han börjat drömma om en framtid som konstnär – och sådana hans föräldrar gjort när de var unga. De äldsta är från 1860-talet.

Jag presenterar ett 70-tal bilder från fem generationer i form av femton collage. De äldsta är sammanställda enligt konstnär, de övriga enligt tema. Det är svårt att säga någonting generellt om dem, eller att jämföra dem sinsemellan. Många saknar årtal. De flesta 1800-talsbilder är gjorda av tonåringar, medan de bilder som är från 1900-talet är gjorda av yngre barn. Deras tillkomsthistoria är höljd i dunkel. De kan vara ritade hemma, i skolan, i ensamhet eller i växelverkan med andra. En del är ritade efter tryckta bilder, eller efter naturen, andra är inspirerade av sagoböcker, egna upplevelser, lekar och fantasier. Under 1900-talet blev tillgången på ritmaterial mångsidigare. Större format inbjuder till djärvare tag. Pastellkritor, tuschpennor och målfärg för barn bidrar till expressivare uttryck. Förebilderna icke att förglömma. Det är både lätt och roligt att känna igen tidstypiska inspirationskällor.

Det finns ett 20-tal teckningar från min morfars fars, Zachris Schalins ungdom (f. 1854). De två som fått störst utrymme i collaget är från yngre år. Mittbilden föreställer Holm-grottan i Larsmo, och kan basera sig på minnesbilder, hörsägen och fantasi. ”Till pappa” står det i övre kanten. **Väderkvarnarna** (för lite, och för mycket wind) är kopierade efter en bild i en tysk skämttidning.
**Kyrkan** är antagligen ritad på beställning av Zachris far, som var präst i Larsmo. En mindre version har texten ”Larsmo Församling Kyrko Sigill 1872”. / **Porträttet**, ”professor Johann Tobias Beck i Tübingen, tecknad af Z. Schalin 1878” (han studerade något år i Tyskland). / **Skärgårdlanskapet** är ”Målat nån gång i ungdomen av Z.S. Möjligen föreställande Bertlod(?)-holmen med vår fiskestuga där”. / **Fågelbilden** uppe t.v. föreställer ”Rönackor på en rönnqvist om hösten”.
Bilderna är signerade med pyttesmå initialer Z.S.

Dessa fem bilder är högst sannolikt tecknade av **Alma Montin** som 17-åring (f. 1855). Hon gifte sig med Zachris i december 1880. Han blev kär vid första ögonkastet våren 1872 då hon studerade i Helsingfors, och bodde inackorderad hos hans morbror Z. Topelius (familjen Montin bodde i Brahestad). Jag gissar att teckningarna är från den tiden. De är odaterade och osignerade, och försedda med ett omslag, med adressen: ”Herr Magister Zacharias Schalin, Larsmo”, och (med mindre stil) texten ”Alma Mathlins ritningar”.
De är ritade efter mönsterblad. Sådana trycktes i stora upplagor och spreds över hela Europa. De användes flitigt både i hantverksskolor och i konstskolornas förberedande klasser, och säkert också i allmänbildande läroinrättningar för unga kvinnor. Innan fotograferandet blev allmänt var konsten att teckna en färdighet som behövdes på många områden.

Till vänster, blyertsteckning signerad Z.S., och till höger samma bild kopierad av Alma Schalin: ”Larsmo pinx ZS / cop AS”. Zachris teckningar är försiktiga, med osäkra och osystematiska linjer som avslöjar att undervisning i teckning inte ingick i hans studier. Almas kopia tyder på större vana och säkrare hand, och kan tas som en bekräftelse på att de fem mönsterbladen är kopierade av henne.

Teodor (f. 1882) bestämde sig tidigt för att satsa på en framtid som konstnär, och tecknade flitigt och systematiskt under ungdomsåren. Han kopierade tryckta mönsterblad och konstreproduktioner, avporträtterade familjemedlemmar och fönsterutsikter, och ritade gubbar och karikatyrer.
**Profilbilden** av den unge mannen är sign. T.S. 1898 och är en kopia efter A. Edelfelt 1870, där modellen ”skall vara studeranden Z. Schalin”. / **Rithäfte**spärmen i collagets mitt är odaterad, och den andra, som är i färg, bär årtalet 1896. /
De två bilderna nere t.v., **Herkules** som lutar sig mot ett träd (TS 1894) och tvekampen **”På lif och död”** är kopior efter mönsterblad. De finns i samma häfte, där en del kopior påminner om dem mor Alma ritat. / Gubbarna t.v. och stug- och skolinteriören t.h. är från en ritbok med hårda pärmar, där bilderna är odaterade och osignerade. / Flickan som rider på en katt (eller råtta?) föreställer **”Esters dröm”** och är signerad 1895. Ester var hans tre år yngre syster.

**Småbarnsteckningar från fyra generationer.**
De två bilderna uppe t.v. är de enda som finns från Teodors tidiga år. ”Teddis första ritningar nov. 1886”. Den ena är en husbild. På den andra ser man flera byggnader, träd, mänskor, hund och båt. Schemat med linjer, pilar och många människor är ritat av min mor (Birgitta, f. 1923) 14.4.1930, och handlar om kurragömma. ”Emmi” var en faster. Texten förklarar ”Nu måste du söka” och ”Sökpar” (bokstäverna bakfram).
De tre stående figurerna i brunt och rött är från **1950-talet**: ”M 3–4”.
De tre bilderna t.h. är från **1980-talet**. Den i mitten föreställer ”Pappa och jag, nov. -87”. De båda andra är från den 29.8.1988. Den övre föreställer ”Mörker, det är bara lite mörkt för det håller på bli ljust” och den med blått ”Det är just när jag håller på att kliva i havet.”

”… Det tidigaste stadiet av teckning hos barnet motsvarar närmast jollrandet. Det är ett uttryck för glädje och verksamhetslust och går ut på att efterhärma de vuxnas handrörelser vid skrivandet, på samma sätt som jollrandet efterhärmar de vuxnas tal. En ren muskelrörelse alltså. Barnet inlägger ingen betydelse i sitt klott, det fröjdar sig bara åt det streck som pennan lämnar efter sig.

Följande stadium blir ett slags hieroglyfskrift. Barnet har ritat så mycket klott att det till en viss grad börjat behärska linjen. Och nu uppstå krumelurer som ingen vuxen kan tyda. Men den tecknandes fantasi inlägger i dessa krumelurer vilken betydelse som helst.

Med tiden börjar barnet konsekvent använda sig av en likadan figur för samma betydelse. Först och främst för begreppet människa som intresserar den lilla konstnären närmast. Oberoende om det gäller mamma eller pappa eller lilla syster avbildas mänskan som ett klot med ögon mun och näsa. Klotet uppbärs av två ben. Det är det viktigaste….” (Odaterat föredragsmanuskript av Teodor Schalin från början av 1900-talet)